Lite tankar om Tai Chi Chuan (Swedish)

Snön har för första gången dykt upp den här vintern. I ärlighetens namn trodde jag inte att det ens skulle bli kallt det här året. Så mycket som det pratas om växthuseffekten. Världen förändras hela tiden. Tanken och kunskapen förändras även den hela tiden. Allting är ständigt i förändring. I helgen bär det iväg till England och träning för Brian Jones stormästare i tai chi chuan.

Förr när jag inte var så insatt i kampkonst trodde jag att det bara fanns en form av tai chi. Jag hade även läst och fått förklarat för mig att det var svårt och nästan intill omöjligt att lära sig. Idag vet jag att det finns många olika sorters tai chi och att det inte är så svårt som några påstod. Det enda som krävs är att man tränar.

Vilka var det då som skrev att det var omöjligt att lära? Förmodligen personer som inte kunde så mycket om det och själva inte hade haft möjligheten att träna för en lärare. Vi får här inte förglömma att det inte var så länge sedan Mao hade ett fruktat grepp om Kina.

Vilka var det som förde fram att det bara fanns en sorts tai chi? Förmodligen personer som lärt sig en form av tai chi och som nu levde på att undervisa denna form. Bäst var det om alla trodde att bara denna version fanns. Eller helt enkelt som en själv, man visste inte om att det fanns fler. Nu är detta bara en sanning. I väst strävar man efter endast en sanning i öst strävar man efter många.

I Kina har vissa versioner av tai chi blivit mer kända och spridda än andra. Kända utövare har dragit till sig stora skaror av elever och detta har i sin tur gjort att dessa versioner blivit mer välkända.

Ursprunget till Tai Chi brukar man som regel härleda till Chenfamiljen. Inte märkvärdigt har denna stil därför fått namnet Chen Tai Chi. Även om det var denna familj och denna version som anses vara originalet var det inte denna tai chi som först blev känd bland massorna.

En elev som hette Yang Lu Chan blev vida känd för sina kunskaper inom tai chi i mitten av 1800-talet. Denne lärde sig chenfamiljens tai chi men ändrade den senare efter sitt eget tycke och smak. Yang Lu Chan blev sedermera omskriven och snart var han känd även av den stora massan. Han grundade härmed Yang tai chi.

Yang Lu Chan hade två söner som blev lärda i tai chi. I Kina var det sed att sönerna lärde sig av sin far och förde familjetraditionerna vidare. Så var det även inom kampkonst. Den yngste av dessa två var Yang Chen Fu. Vi kan kalla honom för grundaren av den moderna tai chin.

Vad han gjorde var att han förenklade den traditionella tai chin. Han tog bort många kamptekniker vilket han tyckte var för fysiskt krävande. Detta gjorde att fler personer i synnerhet gamla och sjuka kunde utföra den.

Denna moderna tai chi blev allt mer inriktad för hälsa och mycket av de gamla kampaspekterna föll bort. Rörelserna gjordes större och teknikerna utfördes långsammare. Denna tai chi hade nu mera blivit som qigong i rörelse. Många i Kina menar på att Yang Chen Fu ändrade tai chin därför att han själv var lat och tjock och inte gillade att träna.

I vilket fall så hade han stora skaror av elever och blev mycket populär. Yang Chen Fu hade många elever som sedan fortsatte med tai chi och dessa spred sedan tai chi träningen till stora delar av världen. Man kallar denna still för nya yangstilen eller stora ramen yangstilen. Det är denna stil de flesta förknippar med tai chi.

Föll då den äldre stilen Chen i glömska?.

Chen är också idag en stor och välkänd tai chi familj. Chen stilen fortsatte och tränades även då Yang stilen fanns. När sedan tai chi blev känt via Yang så växte intresset även för Chen stilen. Båda dessa familjer är idag giganter. Chen behöll däremot de gamla aspekterna vad gällande kamp men med åren började även de mer och mer sträva åt samma håll som Yang. Rörelserna blev större och hälsan betonades allt mer. Allting är ständigt i förändring. Ur de två stora familjerna Chen och Yang kom sedan Wu, Sun och andra mindre versioner av tai chi.

Min fråga blev då vart vår tai chi hörde hemma som vi tränade för grandmaster Brian Jones. Han hade berättat att det var Yang tai chi han gjorde. Problemet var att det inte kändes som samma Yang stil som den jag beskrivit ovan. Våra rörelser var korta, relativt snabba och vi tränar mängder med kampapplikationer. Brian hade en gång berättat att när vi gjorde tvåmans träning så var det mer Chen tai chi. Detta fick mig ännu en gång att undra. Den moderna Chen stilens rörelser är mycket större och ställningen mycket djupare. Både moderna Yang och Chen var mer åt tryckhållet än åt boxningshållet. Både dessa stilar var mer åt “tuishou” hållet d.v.s. det som kallas “push hands”.

Varför var vår tai chi så pass annorlunda och var hörde den så hemma?

Var det kanske Brian själv som hade ändrat den. Den har säkerligen blivit förändrad av Brian eftersom även han är en människa och därför har påverkan men hade han ändrat den så mycket? En och samma personer kan visserligen göra vissa mindre förändringar men här är det stor skillnad det gäller. När jag frågade Brian om han gjort några förändrar svarade han att det hade han inte gjort. I alla fall inga större medvetna förändringar.

Brian började lära sig tai chi i Malayisia. Hans tränar i sin tur hade invandrat från Hong Kong. Brian hade också fått veta att det var gamla tai chi stilen han lärt sig. Vad menades då med gamla? Jag förmodade länge att det då måste ha varit Chen. Men Brian var väldigt tydlig med att det var Yang. Det slog mig inte förrän jag såg ett stamträd över tai chi familjerna vad som Brian menade med gamla tai chi stilen. Det var helt enkelt gamla Yang tai chi innan Yang Lu Chan ändrade den. Det var alltså den stil som Yang Lu Chan skapade dvs Yang Chen Fus far. Denna stil fördes vidare av bl.a Yang Lu Chans äldste son Yang Shao Hou.

Denna stil beskrivs som mer kampinriktad, med kortare ställningar och med små snäva armtekniker. Dessa former är betydligt längre än de moderna och innehåller betydligt fler tekniker än moderna Yang. Formerna och teknikerna utförs också med mycket större hastighet och blir därför betydligt mer boxningsorienterade. Jag har även fått reda på att inte många har fört denna stil vidare vilket mycket riktigt stämmer med det som Brian berättat. Endast tre mästare har fört denna stil vidare och han är en av dem.

Letandet fortsätter.

Henrik Nilsson

2007-01-23